Datum är hemska. Underbara. Men minnesvärda. Ger mig en klump i magen eller ett leénde på läpparna.

Det är väl så, att man måste kunna skratta åt det som en gång har fått en att gråta. Vara glad för det fina med dom datumen. Förtränga det dåliga, efter att man har tagit lärdom av det. 7 okt. Blir varm i kroppen varje gång det är den 7:de. Minns inga bråk, bara 2 dagar med tårar, panik och besvikelse. Sen är det bara lycka. Det tog ett tag att komma dit. När jag läser igenom mina gamla dagböcker så känner jag smärtan genom bokstäverna. Fyfa-an. Om 3 år kommer jag säkert känna samma sak för den 15sep. Men nu är det bara jobbigt att se dom siffrorna. Men det är ett datum som alltid, och då menar jag verkligen alltid, kommer ge mig rysningar, en klump i magen och bilder i huvudet som aldrig kommer försvinna. Fredagen den 13. För 3 år sedan var det i april. En dag jag aldrig kommer glömma, bara tänka på den känslan. Den var så obekant, helt ny. Främmande, och skrämmande.

Datum väcker alltid minnen. Fina och fula. Och varje dag är ett nytt datum. Alltså en ny chans att komma ihåg just dom siffrorna som något underbart.