Jag undrar hur du mår, längst där inne i hjärtat. Tror inte att du ens har känt efter. Jag har inte orkat gjorde det på för många veckor snart. Jag klarar mig inte. Jag känner lite i taget, det är säkrast så. Jag klarar det inte. Ja.. dagarna som är kvar på mitt sista sommarlov räknas ner, men det är inte över än, inte på långa vägar. Klokare än någonsin kommer jag sätta mig i skolbänken igen. Kommer kanske få svårt med matten som vanligt, men mig själv och personer omkring mig, är något jag kommer att förstå bättre än någonsin. Kroppen kan stängas av, allt kan bli svart. Mörkt. Hopplöst. Jag klarar det inte. Att ge bort sitt hjärta till någon, är den finaste present man kan ge. Hur dumt är det inte att ge bort det mest värdefulla man har? Och sen få det bortkastat. Ut för stupet. Tusen bitar. Jag klarar det inte. 20 april, kommer du ihåg den dagen? Det tror jag inte du gör. Många människor blir bara ett kapitel i ens liv. Vissa kapitel slutar lyckligt, dom flesta olyckligt. När det är rätt vet man. Man passar på att njuta fullt ut, för du vet inte när det tar slut. Men kan inte riktigt slappna av när du vet att du inte kommer ligga i dom armarna resten av ditt liv. Kanske inte ens imorgon.
Känslan av att få nog. Aldrig mer falla tillbaka. Aldrig mer titta tillbaka. Bara vända om. Inse sitt egna värde. Vara kapten på sitt egna skepp. Vara trött på ord som trycker ner dig i skiten med huvudet före.
Jag kommer ta med mig så många minnen,skratt och underbara stunder från den här sommaren. Vart lyckligare än någonsin. Haft mörkare dagar än vad jag någonsin haft. Det viktigaste jag fått känna den här sommaren är att.. Jag klarar mig. Jag gör verkligen det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar