Mitt rum är ungefär som mitt liv ibland.. Kaos. En dag kliniskt rent, underbart att sitta i sängen och se kläderna hänga i färgordning. Tröjor, klänningar och koftor upphängda med alla galgar åt samma håll, i samma färg. Byxor och shorts ligger prefekt i en rad i tredje lådan. I den första ligger alla underkläder. Matchande bh och trosor. På rad. I färgordning. Och i den andra ligger baströjor. Lika fint vikta. En annan dag ligger allt på golvet i en stor hög. Sängen står inte som den ska. Täcket ligger hopknölat inne i hörnet. Kuddarna på fel sida. Jag hatar verkligen att städa. Jag hittar alltid någonting som gör ont. En tröja. Ett kort. Ett brev. Jag stoppar alltid ner det i samma låda. Tänker att när jag är stark nog, när tiden läkt alla sår, så ska jag gå igenom lådan och komma ihåg, och le. Men dom senaste 2 åren, har jag endast öppnat den när jag hittar någonting att lägga där i. Jag tror att tiden läker alla sår, om man bara kan låta bli att pilla upp dom lite då och då.