Min bästa vän är helt klart min syster Vicki. Hon är 3 år äldre än mig och vi är otroligt olika till både utseénde och personlighet. Men ändå så har vi gemensamma intressen och väldigt lika värderingar. Om man inte känner oss så tror många att vi är bästa vänner bara, inte syskon någongång. Eller en gång, när i va i stockholm. Han som jobbade på fiket vi satt på frågade om vi va tvillingar. Vi blev chockade. Vi berättade att vi är syskon och han frågade om jag var äldre än vicki. Ja.. kanske lite till utseéndet, men inte i huvudet. Jag kommer nästan inte ihåg nångång som vi har bråkat på riktigt. Vi har bråkat om kläder. Haft lås på garderoben. Vi lekte alltid tillsammans när vi var små. Hade världens bästa fantasi. Spelade alltid fotboll på gräsmattan. Mamma gjorde massa teknikbanor runt huset och ner i poolen, och vi kunde köra dom där banorna hela dagarna.. När vi blev äldre umgicks vi inte lika mycket. Man blev irriterad på varandra, på mamma och pappa också, och så skaffade vi båda pojkvän, så vi träffades inte så jätte mycket heller. Men ändå så kommer jag ihåg vissa gånger jag kunde ringa henne och vara jätte ledsen över något, och hon fanns alltid där. Och gånger vi båda sov ensamma hemma, utan killarna, då sov vi alltid tillsammans och kollade på pretty woman eller hundtricket innan vi somnade. Sen övergick vi till Sex and the city. Min syster har världens finaste insida och utsida. Jag vet ingen som är så smart och omtänksam som henne. Hon är den lugna av oss, och dom få gånger jag ser henne arg så är det om någon har gjort mig någonting. Hon är väldigt beskyddande samtidigt som hon inte brinner till lika lätt som jag gör. Vi är väldigt olika, hon är lugn och vill ha ordning på det mesta. Medans jag är rättså impulsiv och har gärna lite klädhögar här och var. Jag har lärt mig otroligt mycket av henne, och jag tror hon har lärt sig en del av mig med. Ofta kan jag vifta bort när någon blir arg på mig, om något jag inte bryr mig om. Men när vicki blir arg på mig(dom få gånger det händer), då vet jag att det är allvar. Både hon och jag är väldigt beskyddande och om någon behandlar henne illa så blir jag tokig. Jag kan bli arg på Robin (hennes sambo) ibland när han skämtar med henne om något. Jag är så stolt över henne för allt hon gör!

Det går inte att beskriva sin kärlek till sin syster med ord. Vad ska man säga? Jag skulle ta en kula för min Vicki. Hon är den viktigaste personen i mitt liv och jag är så tacksam för att få ha en syster som henne. Är hon lycklig så är jag lycklig. Love u!